Jag lever. Eller jag vet inte om jag lever men jag är levande. Min kropp skakar av all sorg och det gör ont så sinnessjukt ont. Det som har fått mig att må helt bra, lagat mina sår, fått mig att glömma dåliga saker och gjort mig hel är borta.Och jag fattar ingenting.

Jag känner mig så dum, så självisk och som en extrem idiot. Jag vet att det egentligen inte är sant så ingen måste påstå motsatta men det är så jag känner mig. Som sörsta idioten. 

Jag vet inte hur länge de kommer göra såhär ont. Jag vet att tiden läker alla sår men just nu går tidräkningen baklänges. Jag blir tyngre och tommare för var dag som går. Det som gjorde mig hel finns inte mer. 

 

Jag vet inte när jag kommer vakna med ett leende på läpparna igen. Jag vet inte när jag kommer finna lycka i att enbart äta en god frukost och kolla på min favorit serie. Så är det inte nu. 

Världen som var alla regnbågens färger har blivit grå. En suddig dimma av grått. En blandning av sömnlösa nätter, tårar, rödsprängda ögon, ingen matlust, jag har spytt och svimmat och blivit ledsen igen. Jag är rädd. Jag vet inte hur länge jag orkar bita ihop och kämpa på. Men jag har inget val jag måste få ordning på mig själv. Men idag orkar jag inte idag finns det inte lycka och skratt i mig.

Jag är inte arg på någon och jag hatar ingen. Jag är bara arg på mig själv och så ledsen så att kroppen skakar. Mitt hjärta är i tusen bitar.